Detta inlägg vill jag tillägna min syster Malin,hon är den starkaste människa jag vet.Jag tror att jag har gjort ett inlägg om henne innan men jag är så stolt så jag måste skriva det igen med risk för upprepningar.
Hon har varit sjuk i hur många år som helst ingen vet varför och jag orkar inte förklara symptomen,ja förklara e det man får göra för allt är så himmla konstigt.
Jag förstår inte hur folk kan påstå att det finns en gud,hade ni sett min syster under hennes värsta dagar så hade ni också pekat finger mot allt vad gud heter och aldrig mera sett åt det hållet.

Jag kan ju erkäna att jag är en sådan person som tycker synd om mej själv,varesej jag har blindtarmsinflamation eller ett trasigt nagelband.Jag brukar säga till malin att jag inte kan förstå hur hon kan vara så stark och orka kämpa så mycket som hon gör,just av den anledningen att jag vet att jag inte hade orkat.
Jag hade grävt ner mej och aldrig mera sett dagens ljus.Det hon alltid svarar på det är
"alla tror att man som person aldrig skulle kunna hantera ett sådant här tillstånd men när du väl lever i det då kämpar du"

Och personligen så tror jag att det är jävligt sant!och individuellt men jag tror att vi alla underskattar våran egna styrka.
Den styrkan som faktiskt får malin att kämpa efter 8år och inte en sekunds hjälp av läkarvården.Min dröm var en gång att jobba inom vården.men jag har tappat min tillit till allt av vad vård är idag,jag väljer att peka finger även till dom.Och istället väljer jag att tacka alternativmedecin!
Att hon orkar kämpa är för mej fullkomligt Magiskt!

Du är stark och underbar och jag VET! att du en vacker dag kommer vakna utan minsta lilla smärta någonstans!
Jag tror på dej och jag vet att du är finast i världen.