ja.
Du liknar snäckan i kylig damm,
där aldrig solstrålar strömma.
Hon kryper aldrig ur skalet fram,
hon kan ej fängelset glömma,
hon kan blott gömma
sitt djupsta väsen
och stordåd drömma
bland vattengräsen,
men aldrig helt
och ouppdelt
sig själv i ord eller handling tömma.
Ditt tal är bräddat med ironi.
Du söker skyla
med låtsad kyla
den livets värme som bor däri.
Men rösten bävar
i sällsam vekhet.
En rodnad svävar
bakom kindens blekhet.
Ett eldhav brinner
i hemlighet
där ingen vet
dit ingen hinner.
Du är för spröd och för känsligt vek
för alla missljud som skära:
du måste pansar bära
i livets hårdhänta lek.
Du liknar snäckan i kylig damm,
som aldrig kryper ur skalet fram,
så ouppnåelig
så oförståelig,
att ingen kommer dig nära.
Karin Boye
där aldrig solstrålar strömma.
Hon kryper aldrig ur skalet fram,
hon kan ej fängelset glömma,
hon kan blott gömma
sitt djupsta väsen
och stordåd drömma
bland vattengräsen,
men aldrig helt
och ouppdelt
sig själv i ord eller handling tömma.
Ditt tal är bräddat med ironi.
Du söker skyla
med låtsad kyla
den livets värme som bor däri.
Men rösten bävar
i sällsam vekhet.
En rodnad svävar
bakom kindens blekhet.
Ett eldhav brinner
i hemlighet
där ingen vet
dit ingen hinner.
Du är för spröd och för känsligt vek
för alla missljud som skära:
du måste pansar bära
i livets hårdhänta lek.
Du liknar snäckan i kylig damm,
som aldrig kryper ur skalet fram,
så ouppnåelig
så oförståelig,
att ingen kommer dig nära.
Karin Boye
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad fin denna dikten var.....men lite tragisk.
Postat av: Anonym
Fin dikt.Läst Kallocain?Om inte,gör det.
kram kram kram
Postat av: Andreas Langer
Ja visst!
Kolla min senaste blogg jag postade precis en ny!
Ler gayigt
Trackback
